söndag 30 augusti 2009

70. Föreningens årsredovisning, 2008-09

Vana läsare av den här bloggens poster om föreningens ekonomi är medvetna om att jag egentligen föredrar att ha både föreningens och arenabolagets årsredovisningar till hands när man ska skaffa sig en samlad bild av MoDos ekonomi. Den gångna säsongens dramatiska händelser gav mig dock lust att ta tag i detta redan nu, när föreningens årsredovisning kommit på plats.

För det första ska det konstateras att årsredovisningen hade publicerats på hemsidan innan årsmötet ägt rum - mycket positivt och seriöst hanterat. Att föreningen publicerar årsredovisning för både föreningen och arenabolaget på hemsidan sedan några år tillbaka är faktiskt ett föredömligt agerande, som långt ifrån alla klubbar i Elitserien lever upp till. En liten önskning till nästa år är dock att man gärna kan publicera en kort notis när den är publicerad, så slipper stackars bloggare sitta hela sommaren och föra musen över länken till årsredovisningen för att se om den är på plats

Verksamhetsberättelsen inleds av den avgående ordföranden Anders Källström, som med olika roller varit en del av MoDos styrelse i 18 år. Källström tar upp en rad relevanta punkter där organisationen bör stärkas, kompetens införskaffas och besparingar göras. På det stora hela gillar jag hans summering som är rak, ärlig och inte lider av några särskilda floskler. Jag har däremot en annan syn än Källström på huruvida MoDo utan snack ska vara en del av en nationell liga - men det är en åsiktsskillnad och sådana måste det finnas när vi diskuterar en organisation som MoDo Hockeyklubb.

Texterna som berör det sportsliga av Fredrik Andersson, Lennart Hermansson och Tomas Grundström är korta och av ganska varierande kvalitet. Jag upplever Hermanssons text som ett försvarstal för uteblivna sportsliga framgångar för J-lagen, vilket inte intresserar mig så värst mycket. En mer lösningsorienterad text hade suttit bättre, vilket också den ungdomsansvarige Grundström lyckas bättre med.

Marknadschefen Tommy Roos tycks bli allt mer varm i kläderna och även om hans text i årsredovisningen är lite svepande, med få konkreta exempel, så märks saker som jag tolkar som avtryck av honom i form av goda omdömen från personer i ledningen för den nya supporterklubben Lumberjacks, en mycket mer intensiv nyhetsbevakning på hemsidan och en ettrigare marknadsföring för biljettförsäljningen. Att MoDo själva allt mer tar kontrollen över den bild som förmedlas av föreningen måste vara det bästa betyget som Roos kan sträva efter. Stora värden går att bygga med en bra bild och enorma värden går att förstöra med en dålig bild av föreningen.

Förvaltningsberättelse

Så, då kommer vi till de delar som faktiskt säger något om vad som hände på det ekonomiska planet.

Koncernens omsättning rasade med nästan 9,57 miljoner kronor, jämfört med föregående redovisningsperiod, vilket motsvarar ett tapp på 7,4% på ett år. Siffran i sig är väl inte katastrofal om man ser till organisationer i underhållningsbranschen i allmänhet när de går in i en lågkonjunktur, men givet MoDos monopolställning på den här marknaden i Örnsköldsvik med omnejd så är det nog så att man får kategorisera det som just ett katastrofresultat, oavsett en global lågkonjunktur.

Intäktsmässigt så är det föreningen som tappat i omsättning (85,5 Mkr - 96,2 Mkr = -10,7 Mkr) medan resten av koncernen, Arenabolaget, faktiskt ökat sitt bidrag till koncernens omsättning ((119,3-85,5) -(128,8-96,2) = +1,1 Mkr).

Exakt hur stor Arenabolagets omsättning varit i absoluta tal får vi dock vänta med att se tills dess egen årsredovisning ligger på plats. I koncernens siffror som vi kan se i nuläget är ju hyra från föreningen till arenabolaget eliminerat. Just denna fördelning av intäkter mellan koncernföretagen är ju också under utredning av Skatteverket. Min tidigare koll av detta, säsongen 2006-07, tydde då på ett driftbidrag i storleksklassen 6,8 Mkr från MoDo till Arenabolaget. Är detta för lågt? I den här typen av verksamhet? I den här typen av stad? När det inte finns någon alternativ hyresgäst till 28 kvällar/år? Ibland kan det nog vara så att Skatteverket tar sig an utredningar som har stort medialt genomslag, oavsett möjligheterna till fällande dom...

Att den stora anledningen till den brandskattade omsättningen och därmed katastrofresultatet går att finna i det sportsliga resultatet, med missat slutspel, ska självklart inte försöka förminskas - men det finns ändå aspekter värda att beakta utanför rinken. Publiksiffran gick ner med nästan 500 personer per grundseriematch (-7,1%) - det var mycket och frågan som hänger kvar i luften, trots lågkonjunktur, är om man verkligen var tillräckligt aktiv när det gäller att paketera om biljetterbjudanden när man såg att publiken började svika? En besökare i hallen kommer, trots att han/hon släpps in med rabatterat pris troligen att konsumera något mer som också hade höjt omsättningen. Det gäller "bara" att rabatterna inte är så pass breda och allmänna att de som köpt dyra säsongsbiljetter innan säsongen känner sig svikna när man tar till sådana åtgärder.

Publikintäkterna som helhet sjönk med 4,0 Mkr (-12,4%)

En pikant detalj är också att souvenirförsäljningen rasade med hela 1,9 Mkr (ner med hela 26,4%). Tappar man mer än en fjärdedel av omsättningen inom ett visst område måste man fråga sig om det verkligen bara handlade om lågkonjunktur och minskat antal besökare i hallen. Jag kan bara tala för mig själv, men min egen konsumtion av souvenirer har varit mycket låg de 2 senaste säsongerna.

På något sätt känns det som att målsättningen är att nå människor i 10-20-årsåldern och småbarnsfamiljer - inget fel med detta, men jag har pengar som mycket väl kan göra nytta i MoDos lönebudget istället för att ligga kvar på mitt lönekonto. Skulle man börja ha ett tänkande inom souveniravdelningen där man anstränger sig för att tilltala alla åldersgrupper och olika typer av supportrar med någon del av sitt sortiment borde inte en souvenirförsäljning som, under en god sportslig säsong, rör sig uppemot 10 Mkr/år i omsättning vara en omöjlighet. Ett råd är att surfa in på Arsenals, Chelseas eller Manchester Uniteds souvenirbutiker för att se hur de arbetar med att nå olika målgrupper, men självklart kan man inte ha samma bredd i varje segment som dessa klubbar.

På kostnadssidan är det med förskräckelse man läser att personalkostnaden för A-laget gick upp med 4,7 Mkr (+11,7%), samtidigt som man missade slutspel för första gången på tolv år. Det är utan reservation så att man kan skriva: det här var det värsta hushållandet med ekonomiska resurser i föreningens historia. Lösandet av kontrakt med etablerade spelare, inköp av dåligt scoutade spelare och i slutändan ett missat slutspel med den undermåliga truppen samt en tränare som inte kommunicerade väl med spelarna kan mycket väl ha kostat föreningen 10-20 Mkr (beroende på hur långt man hade gått i ett slutspel med ett gott sportsligt bygge, 10 Mkr är dock den absolut lägsta siffra man kan säga att detta hanterande kostade föreningen).

Personalkostnaderna i koncernen (exklusive spelare) uppgick till 29,6 Mkr, vilket endast är en ökning med 2,5 Mkr från föregående år (+9,2%). Ser man i Not 2 hittar man också en ökning på hela 2,3 Mkr i ersättningen och sociala avgifter till VD (vilket då torde vara hans avgångsvederlag), lägger man även till avgångsvederlag till Erik Holmberg är det mycket svårt att se att organisationen i övrigt skulle ha blivit mer kostnadskrävande. Jag vill påstå att det är en myt att kanslipersonalen hela tiden skulle ha vuxit som kostnadspost. Myten tror jag främst har fått sin näring i den naturliga ökningen av personal som genomfördes vid flytten till Swedbank Arena år 2006.

Att man däremot hela tiden har haft en onaturlig mängd sjukskrivningar och att rekryteringar kanske inte alltid gått rätt till är en annan diskussion. Jag menar att det mycket väl borde gå att sänka personalkostnaden, men det är i första hand en rekryterings- och arbetskulturfråga - inte en fråga om att man utan urskiljning ska gå fram med osthyveln på antalet anställda i administrationen.

Resultaträkning

Ja, den har jag ju redan varit inne och bearbetat till stor del, men övriga intressanta punkter här är bland annat de av Jerry Häggström omnämnda materialkostnaderna. Jag vet inte hur upphandlingsprocessen sett ut, men klart är att de bara ökade med 83 000 kr under året (+0,5%) och är det något oseriöst som pågått här så har det gjort det under en längre period. Materialkostnaderna var inte något som specifikt drog ner säsongen 2008-09 års resultat.

Räntekostnaderna var väl det som tidigare ledning jobbade hårdast med att få ned, och visst - på 35 års sikt kommer också de hårda inledande amorteringarna att ge ett större utrymme i budgeten. Visst är det så, frågan är bara vad de pengarna räcker till, ställt i relation till investeringar med samma belopp? Under året sjönk räntekostnaderna med 0,5 Mkr (-5,9%) som en kombinerad följd av ordinarie amortering under 2007-08, extra amortering under 2007-08 samt troligen även sänkt räntesats under föregående år. Genomsnittlig räntesats för våra samlade skulder var under året: 4,9%

Balansräkning

Med en lättnadens suck kan man konstatera att ingen extra amortering genomförts under året, därmed inte sagt att de alltid är fel, men det var just storleken på den som genomfördes under våren 2008 som fick mig att tappa hakan. Endast den ordinarie amorteringen har genomförts under året (5,3 Mkr) och därmed är våra långfristiga skulder i koncernen nere på 153 644 651 kronor. Sedan invigningen av Swedbank Arena har man nu amorterat av 21 514 508 kronor på 3 säsonger, eller drygt 12% av den skuld som ska betalas tillbaka på ungefär 35 år, enligt den ursprungliga betalningsplanen. En god bit före plan, alltså.

Som en fotnot kan ställas det bokförda värdet på arenan som nu står på 165 Mkr och alltså för andra året i rad är högre än skulderna på den. Det verkliga värdet består dock enbart så länge man verkligen från MoDos och Arenabolagets sida kan visa att den är en kassako, men tanke-leken är ändå intressant - vad skulle exempelvis ett stort norrländskt fastighetsbolag kunna tänkas betala för arenan om man tror sig kunna sköta driften på ett bra sätt och integrera den i ett spännande byggprojekt för Framnäsudden i en kommande lokal högkonjunktur? Hur hög är egentligen ägarnas (vi MoDo-supportrar) prislapp?

Personligen tror jag att vi har bättre förutsättningar som ägare av arenan, men det kräver höga och sakliga krav från oss supportrar på administrationen. För varje ointresserad och oengagerad supporter blir dock argumentet för en försäljning starkare, den dag det eventuellt skulle bli aktuellt.

Kassaflödesanalys
En anledning till huvudkliande för den som inte är van vid att läsa årsredovisningar är att MoDo under säsongen faktiskt hade ett positivt kassaflöde på 0,8 Mkr, samtidigt som man under fjolårssäsongen hade ett negativt kassaflöde på 17,6 Mkr. Detta kommer sig av att det är i kassaflödesanalysen som man direkt ser investeringar och amorteringar. Investeringar och amorteringar är beslut som påverkar hur organisationens förmögenhet (tillgångar vs skulder) förändras, men de är inte en del av resultatet från den verksamhet som organisationen bedriver.

Under säsongen 2007-08 gjorde föreningen dels den beryktade extra amorteringen på 7 Mkr, samtidigt som man gjorde investeringar i Arenabolaget på 18,5 Mkr. Redovisningsmässiga avskrivningar ingår dessutom i resultatet, men de ingår inte i kassaflödet, då de är en redovisningsmässig åtgärd och ingen reell transaktion. Avskrivningarna ökade med 1,1 Mkr under året, tack vare investeringarna som höjde det bokförda värdet av våra tillgångar.

Kortfattat kan man säga att kassaflödet är ett resultat av de ekonomiska transaktioner som föreningen genomfört (eller inte genomfört) och när investerings- samt amorteringsverksamheten strypts under säsongen så ser också kassaflödet mycket bättre ut. Som information är den viktig för att bedöma vilket handlingsutrymme en organisation har för att betala räntor, amorteringar (och utdelningar, om det nu varit aktuellt). Vill någon ha en längre förklaring än så är det bara att skrika till i kommentarsfältet.

I övrigt:

*Så är det fortsatt 0% kvinnor i ledande befattningar i föreningen.

*Så ökade den totala sjukfrånvaron under säsongen, samtidigt som långtidssjukfrånvaron minskade.

*Så har man lyckats sänka revisionskostnaderna med cirka 5 000 kronor.

*Så har Lena Engblom Eriksson och Berth Nilsson lämnat en ren revisionsberättelse.

torsdag 27 augusti 2009

69. MoDo i Alperna

I tjusiga Alfredshems-kavajer har Anders "Myggan" Nordin (ej att förväxla med Anders "dödspiloten" Nordin) och Sten Olsén tagit en paus i de italienska alperna. Året är 1961 och nä - inte ens det här var första gången som MoDo/Alfredshem hade sökt sig ner till Alperna för försäsongsmatchande.

Redan 1959, alltså för 50 år sedan, hade Kabben låtit sitt lag förbereda sig inför nystarten i Division 2 (man hade blivit degraderade från högsta serien under föregående säsong, som då varit den första för föreningen på den nivån) genom en mastig turné som tog "AIK-arna" genom hela sex stater: Västtyskland, Österrike, Schweiz, Italien samt Östtyskland. De första motståndarna under denna turné var de regerande österrikiska mästarna Innsbrucker EV, som Alfredshem chockade genom att hålla 2-2 in i tredje perioden innan Innsbruck avgjorde och vann med uddamålet.

Alfredshem var vid den här tiden kända för att träna mycket hårt i relation till sina konkurrenter på norrlandskusten och denna goda kondition kom att sätta tonen för resten av turnén, då division 2-laget från Hörnett fortsatte med att enkelt avfärda Lausanne HC med 6-2, innan man fullkomligt körde över dagens motåndare Servette från Genève i Les Vernets med hela 10-3.

Segertåget bara fortsatte, inför en allt mer förbluffad sportredaktion på ÖA som fick rapportera om dubbla segrar mot HC Neuchâtel (7-2 samt 8-3). Efter detta stannade man till ett tag i det lilla samhället Martigny på gränsen mot Italien för en turnering mot La Chaux-de-Fonds, Chamonix samt hemmalaget Martigny. Endast 6-0 segern mot La Chaux-de-Fonds är bevarad för eftervärlden, men även de 2 andra matcherna rapporterades som segrar och därmed tog man hem denna turnering på schweizisk mark.

Vägen hem gick genom det kommunistiska Östtyskland och inte heller här missade man chansen att göra lite nolaskogsisk propaganda. I dåvarande Karl-Marx-Stadt (idag: Chemnitz) avfärdades SC Wismut med 3-2.

Att den här årgången verkligen var stark visade sig under hela säsongen, då AIK gick fram som en ångvält i Division 2 Norra B, där man av 14 seriematcher vann 13 och spelade oavgjort i endast 1 match. I kvalserien slutade man sedan med 3 poängs marginal ner till det streck som garanterade den andra uppflyttningen till högsta serien.

1961 var det alltså dags igen, den här gången åkte man tåg från Övik C (vilket ju snart går att göra igen) ner till Helsingborg, via Danmark ner till Großenbrode i Västtyskland. Därefter fortsatte man med buss till Hannover för match mot det som då var stadens division 2-lag - EC Hannover. Det här är dock inte samma klubb som MoDo senare möter i årets turnering i Yverdon, utan "Hannover Scorpions" är en nyare konstruktion.

Det exotiska besöket från norr lockade ny rekordpublik till "am Pferdeturm", hela 5 000 personer betalade in sig för att se Alfredshem vinna med 11-2. Publiken hyllade trots detta de överlägsna besökarna - bland annat med att kasta in smällare på isen kring en skräckslagen Sture Norberg i mål. Efter en avstickare till Hamburg (där tydligen besök på Reeperbahn ska ha genomförts av delar av truppen...) bar det sedan vidare till franska Marville.

Marville hade vid den här tiden en NATO-bas som sköttes av det kanadensiska flygvapnet. Kabben fick därmed en möjlighet att matcha sitt lag mot transatlantiskt motstånd, som dessutom spelade i ett internt seriespel mellan olika flygbaser i Europa under namnet "Marville Arrows". Både det fysiska elementet och en högre klass på spelarna än hos det tyska motståndet var bidragande faktorer till en 3-4-förlust. Efter detta bar det vidare till ännu en flygbas med kanadensisk personal - västtyska Baden-Söllingen. De här baserna är egentligen mörka namn i Europas historia, då de var platser där kärnvapen var stationerade, och den personal som hälsade Alfredshem välkomna till matcherna (och i vissa fall kanske till och med spelade matcher) kunde med några sekunders varsel sättas in i ett krig som hade avslutat mänsklighetens historia på Jorden.

Marville Arrows

Bara en bisats på en ordbajsande hockeyblogg, men den kan vara befogad. Alfredshem tryckte dock till domedagspiloterna i "Wing 4" med 9-2 och lyckades reta upp kanadickerna till långa perioder i utvisningsbåset.

En riktig utmaning fick man i Österrikes regerande mästarlag Klagenfurter EC, som beskrevs vara "ett av sydeuropas bästa lag" vid tiden. Helt rätt, eftersom de kom att vinna med hela 5-1. I nuvarande Slovenien tog man sig an de dåvarande jugoslaviska mästarna Jesenice och vann med 10-1 innan en dåligt hanterad wienerschnitzel däckade hela truppen i akut magsjuka.

Besvikna på det dåliga sportsliga motståndet från Jesenice och den allmännt gråtrista stämningen i stålverksstaden ordnade man snabbt en match mot det västtyska laget Kaufbeuren från högstadivisionen, kastade sig på bussen för en 14 timmar lång resa över slingrande alpvägar, anlände 15 minuter innan match, hyllades med stående ovationer av 5 300 tyskar (som informerats om strapatserna man utsatt sig för innan matchen). Ja - inte kunde det då gå på annat sätt än att man vann matchen med hela 7-3.

Efter det tyska äventyret (som antagligen är en av de mest underliga historierna i föreningens historia) så avslutades turnén med match i Bolzano mot österrikiska HC Graz (seger 5-1) och en hel turnering i Milano med matcher mot hemmalaget, de rödsvarta "djävlarna" (seger 8-4) och återigen Klagenfurter EC (förlust, 0-3). Andraplats således i turneringen innan det var dags för hemresa mot en säsong som för tredje gången skulle föra Alfredshem upp till högsta divisionen, nu skulle man också stanna där ända till 1984.

Sture Andersson deppar på österrikisk glaciär, 1980.

Förutom de här båda turnéerna finns det ytterligare en turné på det tidiga 1950-talet och europacupäventyret i Innsbruck 1980 (förluster mot Slovan Bratislava med 4-8, CSKA Moskva med 1-7 samt Tappara med 3-13) att skriva om, men den första saknar jag uppgifter om i nuläget och den andra bör helst glömmas, så jag hoppar vidare till Spengler Cup i Davos. Världens äldsta ännu existerande turnering för klubblag där MoDo deltog hela fyra gånger under perioden 1964-1971. Som bäst slutade MoDo tvåa 1964, då man också tog den mest meriterande segern, 8-4 mot Spartak Moskva. Samtliga resultat finns här.

Att MoDo tycks ha varit mer öppna för internationellt spel och vad det kan ge under perioden 1950-1971 är ingen förvånande läsning. Perioden sammanfaller ju helt med "Kabbens" period som tränare - en man som byggde sin 22-åriga period som a-lagstränare till stor del genom att vara öppen för intryck utifrån och vilja att testa nya grepp. Tommy Sandlin var förvisso imponerad av ryska tränare som Tichonov, men fokus tycks ändå ha legat på att producera mästarlag för svenska förhållanden, till bekostnad på experimentlustan.

Det absoluta bottennappet när det gäller att vara öppen för intryck utifrån måste för MoDos del ha nåtts under EHL-kvartsfinalen 1999, då fokus kring matchen mot Metallurg Magnitogorsk låg på att hitta bekväma och snabba flighter in och ut ur Ryssland.

En liten, elak, del av mig tycker nog att truppen från 1999 skulle ha mått bra av till exempel en illa tillagad slovensk wienerschnitzel eller en 14-timmars bussresa på serpentinvägar.

fredag 14 augusti 2009

68. Föreningsdemokrati - Try it, you'll like it!

Så har man då begått debut i ett nytt sammanhang (och faktiskt lyckats producera en rubrik utan frågetecken). Jag har nämligen skrivit mitt livs första motion till ett årsmöte i en förening jag är medlem i. Motionen i sig handlar om att jag vill att föreningens styrelse ska tillsätta en arbetsgrupp som utreder möjligheterna att uppföra en permanent staty eller minnesmärke för Carlabel "Kabben" Berglund på Swedbank Arenas torg.

Motionen kan läsas i sin helhet här, där jag har hållit argumenterandet ganska kort. Förutom att jag anser att "Kabben" och hans verk förtjänar det så kan man anföra följande skäl:

1) Torget framför Swedbank Arena är idag anonymt och saknar en naturlig samlingspunkt/blickfång.

2) MoDo och Arenabolaget bör vara aktiva i att på alla sätt försköna Framnäsudden och göra den till en mer av en stadsdel med folkliv än ett industriområde, det här är är en liten pusselbit i den strävan.

3) Ska tankarna om ett svenskt Hall of Fame för Ishockey på Framnäsudden någonsin förverkligas ser det bra ut om vi först klarat av att synligt hylla vår störste hjälte på detta sätt.

Motionen går säkert att diskutera och tillföra argument och har man något att tillföra den här diskussionen så kan man som medlem dyka upp på årsmötet den 24/8 i Swedbank Arena och framföra dem samt rösta för eller emot motionen. Själv dyker jag dock inte upp där och argumenterar emot dig, då jag pga bostadsort och arbete inte kan göra det.

Så, hur kändes det här då kanske någon läsare frågar sig? Jo, faktiskt bara bra, mitt för- och efternamn samt bostadsort kommer att visas upp för ett gäng gamla rävar i föreningen och eventuellt kommer motionen att beröras i någon bisats av de som skriver material till officiella hemsidan och ÖAs pliktskyldiga bevakning av årsmötet - men vad är det som är farligt med det? Knappast är det så att man kommer att granskas som föreningens högsta företrädare blev under den gångna våren och möjligen, möjligen får man också igenom motionen.

Huvudsaken som jag ser det är i alla fall att jag tycker att föreningen borde göra på det här viset och jag sitter inte och gnäller för mig själv om det. Det känns faktiskt hur-bra-som-helst och jag kan enbart rekommendera känslan till andra supportrar som bär på inneboende gnagande åsikter om vad föreningen borde och inte borde göra. Stort som smått.

Får jag blodad tand finns det ytterligare en del saker som jag skulle vilja skriva motioner om, till exempel en webbsändning av årsmötet som slår 2 flugor i en smäll. Förbättrad föreningsdemokrati, samtidigt som man kvalitetssäkrar MODO-TV för ytterligare en uppgift i form av direktsända evenemang. Direktsändningar som sedan kan utvidgas till de evenemang vars mediarättigheter ej blivit sålda men ändå har en förmåga att locka tittare till föreningens hemsida.


MoDo Hockeyklubb håller Årsmöte måndagen den 24 augusti kl 18:30 i Swedbank Arena.

tisdag 4 augusti 2009

67. Nytt fodral makes Oscar a dull boy (?)

Se där, jag lyckades åtminstone pressa in det obligatoriska rubrikfrågetecknet i en parentes.

Så var då dagen kommen när de rutinmässiga 2 säsongerna passerats och det var dags att uppdatera MoDos matchdräkter. Redan nu pågår en intressant men inte alls lika hetsig debatt som brukligt i den officiella hemsidans forum. Just den lugna stämningen får väl tas som ett kvitto på att man träffat ganska väl i det kollektiva designhjärtat av ishockey.

Nä, den alltid lika muntre Oscar Steens uppsyn ska nog inte heller tas som ett kvitto på vare sig ros eller ris från spelarhåll, men skulle det trots allt vara så att det finns något slags missnöje från spelarhåll avspeglat i hans migränmask så bryr jag mig inte ett dugg. Situationen som existerat under 2000-talet där spelarna på fullt allvar tycks ha kunnat ställa krav på hur matchdräkten ska se ut (vilket de tydligen har kunnat göra så långt tillbaka som på 1970-talet) är ju bara ett tecken på att man från ledningshåll haft ett mycket svagt intresse för grafisk framtoning och identitetsskapande. I en klubb som genomsyras av professionalism får hockeyspelare (hög) lön för att sköta sina kroppar och spela ishockey, hobbydesign eller att agera allmänna smakråd ligger inte i deras kontraktsåtaganden eller i förväntningarna på vad man lär sig under ett 3-årigt hockeygymnasium. Om någon spelare har lust att delge sina synpunkter är de självklart välkomna att skriva i tråden på forumet eller varför inte starta en blogg?


Apropå det där med leenden och nya matchdräkter:



Såja, nog med principer och istället lite personligt tyckande om själva designen. Själv har jag passerat åldern där jag köper en replicatröja som ett givet läktartillbehör eller något man kunde ha på sig hela härliga låg- och mellanstadiedagar efter MoDo-segrar mot Leksand under de av mina barndomsår som levdes i Falun.* En tjusig rödvitgrön halsduk, en mörkgrön pikétröja med Alfredshemslogga eller en röd, stor kaffemugg med MoDo AIK-logga (och handtaget på rätt sida, please) är saker som med lätthet skulle befria mig från några hundralappar med jämna mellanrum.

Syftet med matchtröjan utifrån de åsikterna blir då istället att den är något som ska vara en given förlängning av varumärket, den ska ha gärna ha en hög grad av unik design som främjar en MoDo-identitet, den ska vid exponering i olika former av media genast signalera MoDo även för människor med ett måttligt till svagt hockeyintresse. Slutligen ska den självklart inte skrämma bort den målgrupp som faktiskt köper en replica vid varje uppdatering, även om mitt önskemål om varumärkesvård begränsar den designmässiga friheten och därmed antagligen även lusten hos den här målgruppen att faktiskt köpa en ny replica vid varje enskild uppdatering.

Allmänt om designen
Som så många redan påpekat i tråden på officiella sidans forum vill jag också påstå att den nya dräkten är en förbättring jämfört med tidigare, även om många tycks ha fått Luleåvibbar av någon outgrundlig anledning. Den tidigare dräkten måste ju helt enkelt ha varit en hyllning till de ungerska gamla fotbollsgiganterna från 1950-talets första hälft - Honvéd!



Den nya dräkten har påverkats av den designkunnige skribenten "Digitalbath" på MoDos forum, en person som tidigare haft inflytande på några tjusiga försäsongströjor med lättare retroinspirerade detaljer. I det här fallet rör det sig om en smidig överföring av Calgary Flames dräktmodell till MoDo-format, där Calgarys gula färg ersatts av grönt. Precis som MoDo har Calgary under senare år fått inslag av svart på sin tröja efter att tidigare enbart ha använt en trikolor (rött-vitt-gult i deras fall).

Identitetsskapande
För det första kan vi slå fast att matchtröjan inte kommer att ha någon förmåga till identitetsskapande så länge man sitter fast i ett beroende av en enorm tillverkare av sportartiklar (Reebok). Den här tröjan kommer, precis som sina föregångare, att bytas ut inom ett par säsonger och det är upp till MoDo att introducera något slags unikt inslag i dräkterna som på sikt kan utvecklas till Brynäs ok på axlarna (introducerade i början av 60-talet, men långt ifrån Brynäs ursprungliga dräkter) eller Leksands stjärnor (en mycket vanlig dräktdekoration hos en lång rad klubbar fram till och med tidigt 1950-tal).

Faktumet att det i grund och botten rör sig om NHL-franchisen Calgary Flames design sänker också det unika i designen, liksom att tidigare säsongers bård på magen eller Philadelphia Flyers-ok (2005-07) inte heller är några bra exempel på identitetsskapande då de tydligt skapat associationer till andra organisationer.

Association med varumärket MoDo
Här blir det ett något högre betyg, då en mycket frekvent återkommande detalj i 6 decenniers MoDo-dräkter är tillbaka på tröjan efter några års frånvaro. En så enkel detalj att man inte låter gröna dräktdetaljer ligga direkt mot en röd bakgrund borde ha varit mycket enkelt att åstadkomma, men den har missats förvånansvärt många gånger de senaste åren. Ska rött och grönt kombineras på tröjan så ska de också åtskiljas av ett smalt vitt kontrastband. Detta var något man förstod vid den första huvudsakligen röda tröjan 1950, man förstod det på 60- och 70-talströjorna med fallande text och man förstod det till och med i M-sportloggan på sent 1970-tal.

För den måttligt och svagt hockeyintresserade mediekonsumenten är också kopplingen till en av NHLs mindre franchiser, Calgary Flames, svår att identifiera och dräkten är därmed tydligt MoDo i sammanhanget "Elitserien".

Uppskattning hos målgruppen "Replicaköpare"
Ja, utifrån inläggen att döma så kommer den här posten i MoDos souvenirförsäljning att öka under kommande säsong, men visst borde de marknadsansvariga hos bolag och organisationer som Holmen, Friends och Örnfrakt kunna slå sig ner framför en tv-sänd match från Premier League, La Liga eller Serie A för att skaffa sig en bild av hur man skapar en positiv koppling mellan en sponsor som väljer ett sparsmakat uttryck och klubbarna ifråga.

Holmen - titta på Carlsberg och Liverpool, är Carlsberg-loggan återgiven med en grön platta bakom texten? Efter 17 år av Carlsberg på Liverpools magar, behöver de skrika för att associeras med Liverpool? Probably not.

Friends - titta på Unicef och FC Barcelona, världens mest ståndfasta klubb släppte inte in någon reklam på sin tröja innan FN-organet Unicef hamnade på magen. Propsade Unicef på en vit platta med ljusblå text på Barcas magar? Finns det någon fotbollsintresserad europé som inte känner till att det står Unicef på Barcas magar?

Örnfrakt - Hur skulle man kunna undgå att märka ett företagsnamn med lokal anknytning som skrivs i vitt på mörkröd bakgrund alldeles bredvid spelarnas ansikten? Domus Sport-reklamen från 1980-tal sitter fortfarande kvar i mitt minne. Frågan är om jag kommer ihåg någon reklamplatta i den här regionen på dräkterna från de senaste 10 åren?



*=Att jag däremot tycks ha en förmåga att vinna ett helt lager med replicor via officiella hemsidans tävling "Poängjakten* gör att jag ändå allt som oftast är uppdaterad i min garderob.