torsdag 17 september 2009

77. Extra! Vår VD som fjortis!

Det tycks väl redan råda konsensus om att de rekryteringsansvariga för vår nye VD har gjort ett kanonjobb, så det är inte så mycket att orda om här.

Han har erfarenhet från tjänsteproducerande företag med tusentals kunder av skiftande storlek och karaktär, såsom Hertz och Scandic Hotels. Han har en karriär som är byggd helt och hållet utanför Örnsköldsvik och dess Rotary-kontakter och dessutom en sportslig bakgrund i föreningen som pojklagsspelare samt ungdomstränare i Trångsunds IF.

Kort och gott kan man säga att MoDo har fått sin första VD som man med rätta kan ställa höga krav på.

Ingen som sett intervjun på MoDo-TV har väl heller undgått Anders Trollsås största personliga idrottsminne och som enda MoDo-media (officiell som inofficiell) kan då Blogg: Mod & Hjärta, med hjälp av den samling av klubbtidningar som donerats av Östen Högman, återge vår nye VD som fjortis, just i MoDo-Cupen 1977. Klicka på bilderna för att se större versioner.











onsdag 16 september 2009

76. "Fem plantor"

Efter lite efterforskning hittade jag de ”fem plantorna” – de fem områden som MODO Hockey ungdomsorganisation har bestämt sig för att fokusera på. ”Driva på kassen”, ”Ugly goals”, ”framgång = smärta”, ”give and go” och det man kallar ”G-SPÅD” är de fem områdena.

Som jag kan se det är detta en helomvändning när det gäller att utbilda barn och ungdomar. De fem områdena ligger förmodligen helt rätt i tiden och är något som jag stöder. Förmodligen älskar alla vi hockeynördar ljudet av översteg av nyvässat stål i mot en nyspolad is. Men lika mycket som vi älskar detta ljud har vi saknat ljudet av modiga, oömma och riviga spelare som går direkt på mål eller det dova ljudet av en väl avvägd tackling.

Det finns dock en punkt som kan komma att vara kontroversiell. Det är den punkt som heter ”smärta = framgång”. Där kommer man kanske att behöva dela upp barn och ungdomar i två grupper. Man kan tänka sig att en och annan förälder inte riktigt sympatiserar med att smärta är detsamma som framgång för en 9-10-åring.

Personligen hade jag gärna bytt bort den punkten mot en punkt som kallas ”tacklingar”, åtminstone när det gäller barn under tolv år. Det finns lite, eller ingen forskning som visar att smärta ger framgång för en 10-åring.

Här är de fem platorna:

1. Driva på kassen
Vi ska ha som målsättning att våra MODO spelare ska bli bättre på att driva på mål. Skjuta, gå på returer, bryta in på mål istället för att hamna i hörnet eller bakom målet. Vi ska spela ett rakt, effektivt och snabbt anfallsspel. Lära spelarna vikten av att skapa ytor åt andra, inte bara åka när ”JAG” har möjlighet att lyckas.

2. Ugly goals
Vi ska ha som målsättning att våra MODO spelare ska bli bättre på spelet framför och runt bägge målen. Ex. skymma, styra, ta returer, täcka skott, ta bort spelare, ligga i skottlinjen mm.

3. Framgång = smärta
Vi ska ha som målsättning att våra MODO spelare ska bli bättre på närkampsspelet. Vi ska bli bättre på att täcka puck, vinna puck & vinna 50-50 situationer. Vi ska bli bättre på att ta emot och ge tacklingar. Alltid ge 100% i allt!

4. Give and go
Vi ska ha som målsättning att våra spelare ska bli bättre på passningsspelet. Både när det gäller kvalitet på passningar/mottagningar och på ”give and go” situationer.

5. G-SPÅD
Vi ska ha som målsättning att våra MODO spelare ska vara de bäst utbildade spelarna när det gäller Grundtekniken. (Skjuta- Passa-Åka-Dribbla). För målvakterna är det grunderna i tekniken som gäller.
.
(Sen har det också smugit sig in fyra stavfel i det dokument MODO skickat ut. Hjälp klubben med stavningen och hitta de fyra stavfelen. Kommentera gärna nedan :)

fredag 11 september 2009

75. Ugly goal och direkt på mål

Äntligen! får vi väl säga.

Jag var på ett föräldramöte för MODO Hockey härom dan. Förutom information om vilken åkyta man bör ha, skålens djup, nya hockeybrallor och ragga sponsorer sipprade det ut information om att MODO har bestämt sig för att utbilda orädda hockeyspelare som går direkt på mål och dessutom tillåts göra fula mål. Lägg därtill, att man sedan en tid också bestämt sig för att bli självförsörjande på målvakter. Dessa punkter sammantaget gör att MODO tätat till en stor läcka i organisationen.

Fler än fem plantor

Det är svårt att ranka de viktigaste besluten i föreningen, men detta är tveklöst ett viktigt. Som jag förstår det har man tagit fram fem fokusområden som ska genomsyra klubbens ungdomsverksamhet. Man kallar dem för ”fem plantor”, två av dessa plantor är just att utbilda oömma spelare som törs gå direkt på mål och dessutom älskar att göra ful mål, ju fulare, desto bättre.

Frågan är bara varför detta har tagit så ini helvete lång tid. Detta borde ha kommit för 10 år sedan. Varför har man inte förstått? Varför har man inte lyssnat? Jag tror svaret är detsamma som för seniorverksamheten. Ett visst mått av självgodhet hade sen en tid smugit sig in, och när man inte ser sina egna brister, då blir man också oförmögen att rannsaka sig själv.

Precis som för seniorverksamheten blev man ödmjuk först när resultatet uteblev, först när det började smärta blev man villig att förändra. Detta är egentligen inget nytt. Det är så alla människor fungerar.

Den som varje år brukar gå och titta på kulturevenemanget MODO-cupen har säkert sett och hört hur lite ljud det är. Det smäller inget, det låter inte, man hör inte det fantastiska ljudet av högfrekventa, elaka spelare som älskar att nagla fast motståndare, åtminstone hörs det inte från Modospelarna.

hullingar

Som det brukar heta – bättre sent än aldrig. Detta är alltså ett mycket bra och viktigt beslut. Att det sedan ska genomsyra hela verksamheten är extra bra. Vi kan därför vara tämligen säkra på att inom några år kommer vi att ha ett antal elaka, högfrekventa spelare som var och varannan match helt schyst knockar motståndarens målvakt och gör jääävligt fula mål. Äntligen kommer vi att få se oömma, modiga spelare med hullingar på kroppen som offrar sitt hjärta för att få in puckskrället.

Hjärta & mod. Mod & Hjärta. Modohjärta


Men jag tycker dessutom att man skulle kunna gå ännu längre. Som jag tidigare varit inne på i denna blogg, borde MODO Hockey påverka Ångermanlands ishockeyförbund så att man tillåter tacklingar. Nu säger säkert byråkraterna att MODO enbart har en röst i hockeyrådet bland Ångermanlands alla föreningar. Visst är det så i teorin, men i verkligheten är det MODO som bestämmer det mesta.

GE OSS TILLBAKA TACKLINGARNA!

torsdag 10 september 2009

74. Ny bloggserie - MoDos 10 viktigaste matcher

Så, då när vi har lyckats landa en duktig aktualitets-skribent i form av Nikki som börjat med en sprudlande inläggsfrekvens tänkte jag själv måla in mig i ett hörn och lansera en serie på bloggen som tvingar mig att producera åtminstone 2 längre inlägg/månad under den närmaste femmånadersperioden.

Det jag tänkt sätta tänderna i är ett försök till en subjektiv listning av MoDos 10 viktigaste matcher i ishockey, under perioden 1938-2009. Det som ska vara det grundläggande kriteriet för hur högt en match hamnar på rankingen är vilket arv och vilka förändrade förutsättningar matchen och dess utgång lämnat för föreningens framtida verksamhet. På så sätt slipper jag rensa bort alla matcher jag "inte sett själv" och jag behöver inte ta hänsyn till någon kollektiv uppfattning hos den nuvarande supportergenerationen om vilken som är dess "mest minnesvärda" match.

Detta är trots allt också en subjektiv uppfattning, till exempel kan man ju hävda att den första matchen mellan ÖSK och Alfredshem måste vara den viktigaste, men jag kan avslöja redan nu att så pass enkelt vill jag inte göra det för mig och jag vill absolut ha en debatt om de värderingar och prioriteringar jag gjort under rankingens gång.

Hasse Andersson har gjort ett kapitel om samma tema i jubileumsboken från 1996, men han begränsar sig till matcher under 13-årsperioden 1977-1990, samtidigt som han heller inte gör någon inbördes ranking av dem och därmed inte inbjuder till någon debatt - med andra ord anser jag att det finns mycket mer att ösa ur från vår 70-åriga hockeyhistoria och så mycket mer källgranskning att göra kring de matcher man inte "sett själv".

Hur skulle för resten historieforskning i allmänhet se ut om den begränsades till saker som folk "sett själv"? En intressant tanke.

Det jag kommer att bjuda på, med ungefär ett nytt inlägg varannan vecka under grundseriesäsongen, är ett inlägg som presenterar en betydelsefull match ur MoDo-historien, sätter den i sitt sammanhang, försöker måla upp en bild av atmosfären runt rinken, beskriver händelseförloppet och slutligen analyserar konsekvenserna som matchen och dess utgång lämnade till föreningens fortsatta verksamhet. Som om inte det vore nog så kommer jag att sätta ihop en liten playlist med fem tidstypiska låtar att lyssna till inläggsläsandet på Spotify (eller plocka dem ur den egna skivhyllan och spela in ett C-30 band, jag kommer inte att stoppa dig).

Livsstilsbloggande, helt enkelt.

tisdag 8 september 2009

73. Ingen ny forward

Modo Hockeys nya ordförande Sven Kågevall berättar i Örnsköldsviks Allehanda idag att det inte blir någon ny spelare innan seriestarten om 16 dagar. Är detta något dåligt?

Tittar man på truppen Modo förfogar över idag hittar vi tio forwards över 20 år plus Thomas Enström, Tim Weber samt tryout-spelande Magnus Häggström. Det är en väldigt tunn trupp, speciellt eftersom Tuokko kommer att missa de första matcherna på säsongen.

Samtidigt har laget gjort det mycket väl såhär långt på försäsongen och det kommer att bli intressant och även helt rätt att ge de unga spelare som fått chansen på försäsongen en chans även i början av seriespelet. Missförstå mig inte, det kommer med största sannolikhet att behövas värva minst en spelare till, men det kan löna sig med lite is i magen:

Det kan komma riktig spetskompetens som inte får plats i NHL och inte är sugen på AHL (t.ex Darren Haydar). Det ger unga spelare chansen att ta en plats i laget och bevisa att de hör hemma på högsta nivån.

Med is i magen kan man se vad som fattas – en målskytt kanske inte behövs ifall Thomas Enström fortsätter ta stora kliv framåt i utvecklingen och gör massvis av mål. I så fall kanske det behövs en annan spelartyp.

Vad är mina tankar inför säsongen? Jag är som vanligt positivt inställd, men mycket kommer så klart att hänga på antalet skador och på vilka spelare.

Om vi jämför med förra säsongen så ser målvaktssidan än så länge mycket bättre ut. Borta är kaoset med en målvakt som inte vill vara kvar och borta är stormålvakten som senast spelade i Slovenien. Både Roman Malek och Niklas Svedberg har imponerat stort på försäsongen och kan förhoppningsvis ge stabilitet till laget.

På backsidan har Victor Hedman lämnat för Tampa Bay Lightning men samtidigt har Hannu Pikkarainen, Tomas Mojzis och Daniel Sondell anlänt och Modo har äntligen en backbesättning där mer än två spelare kan leverera snabba förstapass och det kommer att vara en viktig del i spelet. Det är inga storstjärnor men väl en uppgradering från förra året. Mycket hänger dock på om trion Timander, Hållberg och Jonsson får vara fria från skador större delen av säsongen.

På forwardssidan har den ständigt (i Modo-dressen) underpresterande Fredrik Warg lämnat, tillsammans med Patrick Yetman och Jeff Ulmer, som de noterbara tappen. De är på pappret tunga tapp men ser man till deras prestationer så är det inga större tapp. Warg var en energitjuv av stora mått och presterade faktiskt bara 17 poäng på 39 matcher. Yetman presterade 25 poäng på 36 matcher men nio av dessa poäng kom under två matcher, borträknat detta så är inte 16 poäng på 34 matcher jätteimponerande heller.

Thomas Enström tror undertecknad mycket på inför i år och han kan säkerligen nå de 17 poäng som Warg presterade. Josh Green kan säkert fylla tomrummet efter Ulmer eller Yetman.

Med ett fungerande försvarsspel och ett lag där spelarna trivs med varandra så tror jag definitivt på en slutspelsplats, men mycket handlar som jag tidigare sagt om skador. Långvariga skador på nyckelspelare är inget Modo har råd med.

söndag 6 september 2009

72. Jakten på en forward

Fortsätter i Silly-tagen...

I Örnsköldsviks Allehandas tidningsupplaga den 5 September 2009 kan man läsa att det imorgon (Måndag 7 September 2009) skall hållas ett styrelsemöte hos Modo Hockey där man bland annat skall se över ifall ekonomin tillåter rekryterandet av en till forward. Detta kan betyda två saker:


- Ryktet som florerat att Modo har en överenskommelse med en NHL-spelare, som i så fall skulle spela för Modo om han inte tog en plats i NHL, är helt bogus.

- Ryktet stämmer och Modo vill ha in ytterligare en spelare.

Alternativ ett känns som troligast, eller vad säger ni?


Allt är hur som haver inte katastrof för det, då det finns några stycken spelare kvar som säkerligen skulle göra det bra i den finaste av dressar. Jag tog mig friheten att scouta lite, och då är kriteriet att det ska vara en målskytt.

Mark Mancari
, 24 år, kanadensare/italienare Högerfattad halvkanadensare som är omskolad från back till forward. Hade en bra säsong i Rochester Americans i AHL och fick även prova på spel i NHL för Buffalo Sabres. Mark vill enligt The Buffalo News spela i NHL. På plussidan finns en ruskigt skott och ett fysiskt spel, men ett minus är att han inte är en bra skridskoåkare, utan tämligen långsam.

Steve Kariya
, 31 år, kanadensare Pauls bror och tidigare Frölunda stjärna turned flopp återfann sin poängproduktion i HPK i SM-Liiga förra året. Här har vi en spelare som är fruktansvärt snabb och har möjligheten att få saker att hända även i hög fart. Även Steve är högerfattad. En nackdel är dock att han inte ens är 170 cm lång och knappast bidrar med ett fysiskt spel.

Patrick Yetman
, 28 år, kanadensare Behöver ingen närmare presentation. Vill stanna i Sverige och fick senast nobben av Brynäs som har fullt mannskap på forwardssidan. Undertecknad tror att Patrick skulle kunna skina igen i den spelstil som Modo kommer att använda sig av, men även här är nackdelen att han är tämligen kort och helt ofysisk. Bör dock inte kosta mycket pengar alls.

Michel Ouellet, 27 år, kanadensare En fransk-kanadensare (inte dubbla medborgarskap) som är kapabel att göra väldigt mycket poäng, som han visat både i NHL och AHL. Problemet med Michel är att det är bara det som är bra i princip. Inte en fysisk spelare och heller inte särskilt skridskoskicklig.

Eric Boguniecki, 34 år, amerikan Är en OK poängplockare, inte mer, men det finns annat som man glädjs åt av Eric. Väldigt svår att ta pucken av, spelar fysiskt och har en typisk nordamerikansk attityd. Han är dock också väldigt liten.

Kimmo Kuhta
, 34 år, finländare Har under flera år varit en pålitlig poängplockare i Finland och även i Schweiz under en säsong. Väldigt duktig skridskoåkare men även här en ofysisk spelare. Har ryktats till Elitserien under sommaren. Sen finns det två wildcards...

Fredrik Bremberg
, 36 år, svensk Har aldrig lyckats utanför Stockholm och är tämligen gammal men att han har riktiga spetskvalitéer i det offensiva spelet kan ingen säga någonting om. Dock ingen jag personligen vill se i Modo.

Mika Hannula
, 30 år, svensk Bra skridskoåkare och spelar med hög intensitet. Är dock ingen pålitlig poängplockare.

Summa sumarum, det finns en hel del dugliga spelare kvar på marknaden och några av dessa skulle säkerligen passa väldigt bra i Modo. Undertecknad skulle välja någon av Kariya, Yetman, Mancari eller Kuhta. Alternativet finns även att ha is i magen och vänta och se ifall det kommer trevligare alternativ under säsongen, men det är ett riskfyllt spel.

lördag 5 september 2009

71. K-Fab något för Modo?

Premiär för undertecknad på bloggen med ett inlägg om en tänkbar förstärkning och även om texten inte är lika lång och matnyttig som övriga skribenter på bloggen hoppas jag att den kan väcka tankar hos några, kanske värvningsansvariga hos Modo?

Karl Fabricius fick nyligen beskedet av Kent Norberg och Ulf Dahlén att han och Jonas Nordquist kunde börja se sig om efter nya klubbar då Frölunda ville få en mindre trupp. Skulle ”K-Fab” vara någonting för Modo?

”Fabbe” är mycket bra på skridskorna och ganska intensiv i sin spelstil, i den bemärkelsen att han aldrig ger upp innan domaren blåser. Han har aldrig varit någon offensiv dynamo men trots det skrapat ihop helt okej med poäng under sin elitseriekarriär med en poäng ungefär var tredje match och runt 20-25 poäng per säsong. Åldern får dessutom ses som mycket fördelaktig då han inom några veckor fyller 27, vilket menar på att det fortfarande är en utvecklingsbar spelare vi talar om.

Nu är tanken hos tränarduon Horava/Steen att Modo skall återgå till ett spel baserat på mycket skridskoåkning, hårt arbete och bra försvarsspel och det är ett spel som jag tror passar Fabricius som handen i handsken. Att han dessutom har en bra ålder är bara plus då Modo står framför en generationsväxling.

För Karl själv skulle det möjligtvis kunna vara ett lyft att få komma till en klubb där han har all möjlighet att få speltid istället för att harva på i en fjärdekedja i något av de stora lagen.

Men – problemet hos Modo i dagsläget är snarare avsaknaden av offensiva krafter och utan att ta någonting ifrån Fabricius så är han inte en spelare man kan lita på ska producera mycket och ofta. Lönenivån kan också tänkas vara något hög då det är en landslagsspelare vi talar om.

Slutsatsen är att även om Fabricius nödvändigtvis inte är den spelartyp Modo behöver så kan man inte sluta leka med tanken att det troligtvis skulle vara en bra lösning både för ”Fabbe” och för Modo och undertecknad skulle inte säga nej till en kedjeformation med Fabricius, Per Svartvadet och Josh Green.