Det finns många som har åsikter om vår #15, som person och som hockeyspelare och visst, man kan anklaga honom för både det ena och det andra. Detta inlägget kommer dock inte att handla om det.
Som det ser ut i dagsläget har Andreas Salomonsson spelat sin sista match i sin professionella ishockeykarriär och detta är självfallet oerhört tråkigt. Rent talangmässigt är "Salle" i mina ögon en av de absolut bästa spelarna som Modo fostrat fram, och när han ville kunde han rent av vara den bästa spelaren i Elitserien. Vi kan väl dra igenom hans CV lite snabbt?
- 586 Elitseriematcher för MODO Hockey,
- 81 slutspelsmatcher för MODO Hockey,
- 325 poäng i Elitserien spelandes för MODO Hockey, varav detta 137 mål,
- 2 SM-Guld, varav ett 2007 med MODO Hockey.
Lägg därtill spel i NHL för Washington Capitals och New Jersey Devils, och två medaljer i VM-sammanhang (ett silver, ett brons).
Med en underbar skridskoåkning, fina handleder och grinigt humör har "Salle" varit en favorit i många år och uppskattad inte bara hos Modo-publiken utan även hos Djurgårdssupportrarna. Vi får heller inte glömma Andreas bidrag till den gärning de äldre spelarna i Modo utförde när de gav tillbaka pengar. Jag vet att jag är evigt tacksam och jag känner på mig att jag inte är ensam.
Jag tycker att det är väldigt tråkigt att, som det ser ut nu, "Salle" inte får en värdig avslutning utan tvingas lägga av mitt under brinnande säsong. Jag hoppas att vi inte sett det sista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Visst är Salle förtjänt av en värdig avslutning som alla andra men på nåt sätt känns det som hänt rätt typiskt för hela hans karriär.
En tacklingsrädd junior som tufsades och tuffades till under en halv säsong i Tyskland, som återvände en första gång för att sedan blomma upp på allvar i DIF, blev proffs i NHL och slutligen återvände till Modo för ännu en blomstring - likt en energigivande indiansommar! - och ytterligare ett guld.
Han har liksom alltid gått sina egna vägar...
Skicka en kommentar