torsdag 10 juni 2010

100. Vägs ände

Egentligen var det ju tänkt att inlägg nummer 100 skulle komma efter långt och noggrant övervägande, kanske bjuda på lite lugnt tillbakalutade återblickar över bloggens och sajtens verksamhet i övrigt under de tre första åren.

Omvärlden tillåter dock sällan att man gör som man vill, inte heller under de här dagarna i juni 2010. Under några dagar har det blivit allt mer uppenbart att planerna på en gemensam liga i centrala och norra delarna av Europa kommer att bli verklighet och att det nu också är dags för MoDo att komplettera Anders Källströms styrelsepost i HUB med ett ägande i bolaget som driver satsningen vidare.

Källström har å ena sidan uttryckt en skeptisk attityd i årsredovisningar och annat informationsmaterial från klubben under sin tid som ordförande, men är alltså sedan den 7/10 2009 styrelseledamot i HUB Europa AB och frågan är nu om MoDo precis som Luleå ska komplettera sin representation i styrelsen med en aktiepost.

Själv tänker jag inte göra som en högtravande 22-årig redaktör för MoDos Svenska Fans-sida och påstå att jag har någon annan skribent på bloggen eller Mikael med mig i det jag nu skriver, utan det är helt och hållet mina egna åsikter jag nu framför.

Att fullfölja MoDos åtagande i HUB Europa AB genom att köpa in sig i bolaget är en självklarhet och går inte längre att diskutera. Köpet kan i värsta fall resultera i att aktierna blir värdelösa om ligan inte blir verklighet, en verklighet som vi i så fall delar med majoriteten av toppklubbarna i Sverige och är således ingen relativ konkurrensnackdel. Att däremot säga nej till att köpa aktier i HUB Europa är ett definitivt beslut om att MoDo måste vara beredda att ta sig an en ledande organisatorisk, administrativ och marknadsmässig roll i den liga som återstår i Sverige. Amorteringar och (stigande) räntor för Fjällräven Center måste fortsätta betalas, oavsett vilka flåshurtiga nationella fantasier man vill måla upp. Publiksnitt, sponsors- och TV-intäkter måste hållas på samma nivåer och helst högre än idag och det är ingen som kommer att hjälpa MoDo med detta förutom MoDo självt.

Vill man dra det till sin spets så är det mest ansvarsfulla att göra efter ett nej till aktieköp i HUB att lägga föreningens elitverksamhet i malpåse, lämna över Fjällräven Center till banken och driva en rent ideell verksamhet uppe i MoDo-hallen för ungdomar i Hörnett och Domsjö. I så fall kan man åtminstone, rak i ryggen, säga att man fortfarande är MoDo-supporter och väntar på bättre tider. Att låta MoDo bli ett flumromantiskt svar på Björklöven som belastar skattebetalarna i Ö-vik under 20 år framöver innan sanningen hinner ikapp är i alla fall inget jag vill rösta för.

Klockan har slagit, dags för MoDo att välja om man vill gå samma stig som Björklöven, Gävle Godtemplare och Morgårdshammar eller om man vill ge sig själv en chans till överlevnad.

Överlevnad med enskilda stunder av lycka - det låter som historien om MoDos liv.