onsdag 11 september 2013

103. Årsredovisning för koncernen 2012-13


Några dagar innan årets årsmöte för föreningen låg årsredovisningen för koncernen (den ideella föreningen MoDo Hockeyklubb och det helägda dotterbolaget Evenemangsarenan i Örnsköldsvik AB) på plats på den officiella hemsidan. I år missade i alla fall jag nyheten om att detta hade gjorts, vilket tidigare skötts mer eller mindre klanderfritt.  Överlag är dock MoDo i det absoluta toppskiktet i serien när det gäller att behandla sina medlemmar och övriga intressenter som någorlunda vuxna människor i den här aspekten. Det bör sägas att en stor del av klubbarna fortfarande väljer att inte publicera någon årsredovisning alls på sin officiella hemsida, men antalet krymper sakta men säkert. Bland de klubbar som tycker att medlemmarna skall klappas på huvudet med en kortare notis om resultatet är Färjestad och de kommunalt bekostade svenska mästarna Skellefteå. I fall som Växjö eller Örebro hittar i alla fall jag ingen antydning om vilja att redovisa vare sig resultat i form av en nyhet eller som en pdf-fil av årsredovisningen. Det kan mycket väl vara så att det är klubbar som till stor del kretsar kring en eller ett fåtal ”starka män”, men att inte i någon form tydligt kommunicera resultat eller ekonomiska faktorer som påverkar verksamheten skänker ett löjets skimmer över föreningarna i synnerhet, men tyvärr även det påkostat nylanserade marknadsföringsbolaget SHL i allmänhet, som i allt högre grad även låtsas vara ett sportsligt organ med makt över dess ägare, klubbarna. Krav på standardiserad ekonomisk redovisning gentemot respektive klubbs intressenter kanske vore något att ta tag i?

AIK
Brynäs
Frölunda
Färjestad
Ingen länk hittad.
HV71
Leksand
Linköping
Ingen länk hittad – medlemmarna uppmanades maila för att få handlingar.
Luleå
MoDo
Skellefteå
Ingen länk hittad – medlemmarna uppmanades hämta årsredovisningen på årsmötet.
Växjö
Ingen länk hittad
Örebro
Ingen länk hittad

Nåväl, mina åsikter om SHLs jobb som marknadsförare och fokus på saker av vikt för att höja ligans anseende och intjäningsförmåga har jag gått igenom tidigare, så jag lämnar det därhän. Det kan ju hända att Håkan Loob och Mike Helber helt plötsligt tycker att samtliga Sveriges föreningsmedlemmar och skattebetalare i kommuner med ett elithockeylag bör nöja sig med en klapp på huvudet.

Bristen på standardiserad ekonomisk externredovisning (den finns ju givetvis, problemet är att den inte görs särskilt tillgänglig) har alltid gjort ekonomiska jämförelser mellan elitserielagen svårhanterliga och personligen rycker jag alltid till när artiklar med rubriker som ”så mycket drar klubbarna in i sponsring!”, ”de har dyraste arenan!” droppas av en stolt journalist. Att i nuläget få ihop underlag till en sådan artikel innebär antingen att snoka reda på årsredovisningarna på ett tidsödande hands–on-sätt eller skicka ut en enkät som kanslipersonal får svara på. Det första alternativet tror jag ett fåtal svenska journalister har tålamod för att genomföra, det sistnämnda alternativet inbegriper en obegränsad potential för jämförelse av äpplen med päron. Addera utöver detta att det finns en uppsjö av kombinationer i organisationsform för det lag som deltar i Elitserien, för hur de nya arenorna ägs och finansieras, samt hur stora och kreativa upplägg som finns för finansiering av klubbarnas verksamhet med kommunala skattemedel.


Förvaltningsberättelse

Årets förvaltningsberättelse inleds med en text om förre ordföranden Göran Ericson, som gick bort under året. Ericson var den tredje ordföranden sedan Åke Eklöfs lika tragiska bortgång under den första säsongen i den nya arenan.

En betydande del av förvaltningsberättelsen ägnas sedan åt juniorlagens framgångar under våren och förhoppningar om att åter kunna få igång plantskoleverksamheten. Det må låta som floskler, men faktum är ju att ur ett strikt ekonomiskt perspektiv så är egenproducerade juniorer som håller för Elitserien det enklaste och mest effektfulla sättet att kapa personalkostnader, samtidigt som det enda tydliga mönster i MoDos publikhistoria som återkommer genom decennierna är att en hög andel lokala, ångermanländska  förmågor i a-laget som hör till de bästa i sin generation på ett nationellt plan är det som verkligen har en förmåga att generera ett högt publiksnitt. 

Detta är också  förhållandevis obundet till arbetsmarknadskonjunktur och slutlig tabellposition för MoDo. Hur det skulle se ut i en teoretisk situation där MoDo hade tillgång till seriens högsta lönebudget och genomgående använde den till spektakulära värvningar av spelare utanför landskapet är i och för sig ett oprövat scenario. Det bör då även påpekas att det är min personliga åsikt att den viktigaste komponenten i biljettförsäljning är försäljning av säsongsbiljetter – inte ett desperat sökande av att sälja lösbiljetter. Det är den sålda säsongsbiljetten som garanterar en hög beläggning på en tisdagsmatch mot Växjö, jag tror tyvärr inte på ett häftigt intro eller ens att man har tre raka segrar innan denna hypotetiska match. Dragningskraften i de sistnämnda faktorerna går att diskutera, men en såld säsongsbiljett kommer alltid att vara en såld säsongsbiljett – samtidigt som den skapar en bristsituation för lösbiljetterna, en bristsituation är i sig är ett argument för att köpa sin lösbiljett snabbt.

Resultaträkning

Nettoomsättningen i koncernen ökade med 6,4 Mkr jämfört med föregående år (från 132,3 Mkr till 138,7 Mkr). Under posten Övriga rörelseintäkter hade vi under förrförra året dessutom den andra delen av två i en försäljning av träningshallen MoDohallen i Hörnett till kommunen – den transaktionen gick nu såklart inte att genomföra en gång till under det nyligen passerade räkenskapsåret. Den ideella föreningen ökade sin omsättning från 98,1 Mkr till 105,0 Mkr och var alltså den del av koncernen där lejonparten av tillväxten gick att finna. Ur de offentliga upplysningarna kan vi finna att souveniromsättningen ökade från 4,0 Mkr till 6,9 Mkr (näst högsta årssiffran någonsin). Jag kommer dessutom att lägga en kommentar i kommentarsfältet här nedan när SHL skickat in sin årsredovisning till Bolagsverket, där det går att utläsa hur mycket MoDo fått från centrala avtal. Klart är i alla fall att vi har ett klart avbräck i posten publikintäkter på -3,2 Mkr, så utrymmet för att en stor del av den slutliga omsättningsökningen härstammar från centrala avtal är därför stort. 

På kostnadssidan vore det förmätet av mig att tycka något om att rese- och materialkostnader för spelartrupperna ökade med 2,0 Mkr, särskilt som både J18 och J20 tog sig till finalhelgen. Personalkostnaderna för koncernen som helhet och moderföreningen i sig fortsatte båda uppåt, med en totalkostnad för koncernen på 77,8 Mkr (76,2 Mkr ifjol), där enbart 0,9 Mkr av ökningen går att hänföra till moderföreningen. Det går med andra ord inte att säga att spelarlönerna hade en galopperande utveckling då dessa tas i moderföreningen. De administrativa bantningar som genomförts under sommaren kommer att få genomslag i nästa årsredovisning och används inte detta utrymme direkt för att utöka spelarbudgeten finns redan här en god möjlighet till att nå nollresultat, givet begränsat eller inget tapp i publik- och sponsorsintäkter.  Ett mantra under åtminstone de två senaste säsongerna är att finansieringskostnaderna för hallen skulle vara för höga – allt är givetvis en definitionsfråga, men min  personliga åsikt är att det påståendet är antingen kvalificerat skitsnack eller i behov av en motfråga – varför väljer man att skuldfinansiera ägandet till nästan 100% när Riksidrottsförbundet tillåter MoDo att finansiera sitt arena-ägande med en mycket högre andel Eget Kapital än idag?

Finansieringskostnaderna, räntan alltså, för koncernen är i dagsläget lite drygt 6 Mkr, eller drygt 4% av koncernens totala kostnadsmassa. Personalkostnaderna är 77,8 Mkr, eller 56% av koncernens kostnader. Enbart arenabolagets personalkostnader var dubbelt så höga som finansieringskostnaderna. Det hedrar därför MoDo att man genomfört nedskärningar i personalkostnaderna under sommaren, men det hedrar inte MoDo att ägandet fortsatt beskrivs som ett problem i ljuset av detta. Nåväl, personligen la jag fram en motion till årets årsmöte om bildande av IdrottsAB för föreningens elitverksamhet samt en dedikerad extraamortering av skulder till kreditinstitut för att minska dessa finansieringskostnader som ses som ett sådant gigantiskt problem. I skrivande stund väntar jag på respons från styrelsen kring min åsikt. Skulle MoDo värderas på likartat sätt som AIK Fotboll vid sin börsintroduktion, sett till omsättning, är det inte orimligt med en värdering på 20-30 Mkr för 49% av rösterna i MoDos elitverksamhet och då skulle uppemot en tredjedel av de nuvarande finansieringskostnaderna kunna elimineras och återbetalningstiden minskas med över 10 år. Vill man kan man även be supportrar, sponsorer och andra direkta intressenter i elitverksamheten att via kampanjer minska MoDos lånebelastning. Det håller dock inte som argument att peka på 4% av koncernens kostnadsmassa för att öka skattebetalarnas stöd. Skattebetalarnas eventuellt utökade stöd är avsedda att öka utrymmet för personalkostnader och MoDos konkurrenskraft i serien. Inget annat.

Balansräkning

Trots nyupptaget lån hos kommunen för bygge av museum så ökade vår totala räntebärande skuldmassa under året bara med lite drygt två Mkr (från 153,8 Mkr till 155,8 Mkr). Detta givetvis beroende på vårt trägna amorterande av skulderna till kreditinstituten för våra ursprungliga lån till arenan. Det har redan tagits upp i lokalpressen, och visst – det ser inte snyggt ut, man kan koppla helheten till en likviditetsbrist, men vad man inte diskuterat i sammanhanget är att likviditetsbrist i svenska elitidrottsföreningar är legio och det behövs inte lösas på detta vis – utan man låter istället någon snäll leverantör som också är supporter vänta på sin betalning. Lånet i sig har ju ingen resultatmässig effekt – tillgångarna ökar, men så gör också skulderna. Det finns inget långsiktigt positivt i MoDos fall att utstuderat be om ett lån från kommunen för ett syfte, använda det till något annat och sedan inte ha en plan om hur det ska betalas tillbaka. Jag väljer att vara så pass blåögd att jag tror på att man tänkt använda pengarna till ett museum och att det i detta fall dessutom hade den lyckliga bieffekten att man slapp låta bli att betala en faktura till en supporterleverantör i några månader. Det finns något förnumstigt i rapporteringen som jag inte gillar – skribenterna i lokalpressen och de lokala politikerna är mycket väl medvetna om att MoDos väl och ve inte hänger på om man saknar någon miljon under våren 2013 – det hänger på om man har en långsiktig förmåga att generera den omsättning som krävs för att avlöna en spelartrupp i Sveriges högsta serie i ishockey. Under drygt 50 år har man haft den förmågan och successivt sett till att förbättra den. Huvudsakligen är det tillväxt genererad av klubben individuellt och ligan som kollektiv som betalar för spelartruppen – inte skattepengar. Personligen är jag dock av åsikten att andelen skattepengar i MoDos omsättning kan bli mindre på sikt, absolut.

På tillgångssidan skrivs vår största tillgång – hallen med namnet Fjällräven Center av med 3,8 Mkr per år och har nu ett bokfört värde på 149,6 Mkr. Jag har tagit upp det tidigare och ingen förändring har skett här – det är rimligt att resa frågetecken kring denna siffra – då den långt ifrån speglar ett marknadsmässigt värde för hallen. Omvärdering kommer dock aldrig på tal, då det skulle leda till negativt eget kapital. Det är bara en hypotetisk fråga.  En intressant sak att lägga märke till på tillgångssidan är att MoDo nu köpt aktier för 30 000 kr (röst- och kapitalandel på 30%) i det nya bolaget MODO Sports Academy AB, med verksamhet i Fjällräven Center och Fredrik Östman som styrelseordförande. Jag gillar verkligen den här typen av lösningar – hitta fler användningsområden för lokalerna i arenan och skilj risken från föreningen och koncernen. Bolaget registrerades den 12/6 – 2012 och ingen årsredovisning har ännu inkommit till Bolagsverket. Jag återkommer i kommentarsfältet med nyheter kring detta.

Kassaflödesanalys

Ytterligare en aspekt jag missat kring den stora uppståndelsen i lokalpressen kring att kommunen ”räddat” MoDos likviditet är att ingen fört ett resonemang kring varför MoDos kundfordringar per den 30/4 var cirka 10,3 Mkr i föreningen, över 10 Mkr högre än vid samma tidpunkt föregående år. Hade dessa kundfordringar varit inne skulle de likvida medlen vid räkenskapsårets slut varit över 11 Mkr, istället för dryga 1 Mkr. I samma utsträckning som man kritiserat kommunen för ett luddigt lån kunde man ställt sig frågan varför drygt 7% av en årsomsättning tillåts stå som fordringar vid årets slut? Hade det gått att göra något åt detta och bör denna siffra tas med i bedömningen av MoDos förmåga att förbättra sitt framtida kassaflöde?

Noter



  • Under året gick medeltalet anställda över 100 personer i koncernen, en siffra som innehåller många olika ansvarsnivåer och arbetstider, men trenden har ändå varit förhållandevis uppåtgående sedan arenans invigning och inte i proportion till den omsättningstillväxt som genererats under perioden.
  • Posten utrangeringar i Not 7 för förrförra året hänför sig till MoDohallen, då den också var helt avskriven hade den ingående avskrivningar på 100% av det bokförda värdet som också  utrangerades – med andra ord en nettoeffekt i balansräkningen på 0 kr för den övningen, medan köpeskillingen bokfördes rakt av som ”Övriga rörelseintäkter”, vilket tidigare nämnts.
  • Det är illa att vi återigen bränt stora pengar på Skatterådgivning till PWC. 659 tkr motsvarar en tiondel av de räntekostnader som är ett så stort diskussionsämne. Förhoppningsvis kan denna post snart släckas och frågan är om inte kompetensen ska finnas inne i byggnaden. Totalt har nu rådgivningskostnaderna tickat upp till miljonbelopp. Kompetensen borde gå att få till samma pris hos en heltidstjänst. Denne person borde dessutom kunna ta deltidsansvar för andra redovisningsuppgifter, om man hittar rätt person.


Sammanfattning

Nej, det är inte helt kört ännu – personalminskningarna kommer att ha en effekt på kostnadsmassan om inte Markus Näslund tillåts fri lejd till detta utrymme för ökning av spelarbudgeten. Ytterligare minskade publiksiffror kan kontras ut med ytterligare höjda utbetalningar från det centrala tv-avtalet. MoDo kan fortfarande tjäna mer på långväga supportrar och förbättra vård av existerande sponsorer. Man kan få bättre koll och kontroll över medierättigheter som inte omfattas av centrala avtal. Det går att göra hemsidan engelskspråkig och det går att aktivt söka sponsorer på den nordeuropeiska och kanadensiska marknaden i någon omfattning. Potentialen i det sistnämnda är givetvis svårbedömd – men den är de facto otestad i nuläget. MoDo kan givetvis bli bättre igen på att producera egna spelare och vidareförädla andras – detta har direkt effekt på kostnadsmassan och har historiskt bevisat en mycket reell påverkan på publiksiffror i form av ökad säsongsbiljettsförsäljning, om dessa spelare tar steget till svensk toppnivå. Ja, MoDo är dessutom nu återigen det enda elitserielaget på en kuststräcka som är 61 mil lång längs E4:an, mellan Gävle och Skellefteå. Sådant går att göra något med marknadsmässigt, även om effekten nog inte är omedelbar och situationen bör behandlas på ett snyggt sätt, särskilt i det landskap som precis förlorat sitt elitserielag.


Jag tippar på att vi klarar det här, och att vi alla får dra ett lass, som vanligt.